BohemiansPosted by T-Glow 2010-02-07 08:48:05Jag har slips nästan varje dag numera. På jobbet. Efter jobbet. På kafé Imperial. På Krogarna. Jag är en riktig jävla kostym. Utan slips och kavaj känner jag mig nästan naken. Ibland byter jag kostym efter jobbet till en annan kostym. Istället för röd slips till blå skjorta, blå slips till rutig skjorta. Ibland får jag ett ryck i fingrarna då jag bara måste låsa in mig på mitt kontor, sätta på Mozarts requiem och putsa mina skor med meditativa, mjuka, sensuella, rörelser. Jag känner mig intelligent, hel och aristokratisk med slipsen och kostymen på. Som att utsidan matchar insidan.
Men på samma sätt som vissa glasögonormar inte alltid räcker upp handen först och på samma sätt som alla tjockisar inte är bra på att stå i mål, så tabbar även jag mig när jag har kostym och slips på mig.
Härom natten vaknade jag av ett sms av Mårten.
Men jag trodde att det var väckarklockan som ringde.
Jag var seg som tusan(eftersom klockan egentligen var kvart i ett).
Men eftersom jag var så sugen på att ha min nya slips så gick jag upp, tvättade ansiktet, borstade tänderna och klädde på mig.
När jag kom ut på gatan var det fortfarande folk ute på krogarna.
Jag fattade ingenting.
Där stod jag, i slips, som världens största
idiot.
InspirationPosted by Tom Hagen 2009-10-10 14:09:46En halvmulen dag i augusti så tog jag och min far pengarna som alla rädda villaägare har givit till oss i försäkringsbranschen genom åren, och begav oss till Anderstorp för att köra Formel 3. Det här är ett smakprov på vad som hände.
Racing With Tom Hagen Trailer
Fast skämt åsidor. Pengarna som användes för att köra Formel 3 kom inte från försäkringsbranschen. Försäkringen branschen är nobel, och sätter alltid kundernas trygghet i första rummet. Glow tycker om att retas om detta, men några veckor senare så står han alltid där och har supit bort sin ipod, digitalkamera och plånbok. Och vem lägger han sin tillit till då? Länsförsäkringar. Som ger honom ersättning varje gång.
Dagens blogg sponsras av Länsförsäkringar (Nu även bank!)
TackPosted by Bronco 2009-10-08 23:41:41Om jag ser objektivt på mitt liv just nu så kretsar och har det kretsat mycket kring ett svenskt rockband. Jag känner igen nästan alla låter, vet inte när jag har har hört dem, men det är från barnvagn till sunkig pub på Södermalm.
"jag lärde mig krypa, jag lärde mig gå, jag föll ibland men, men sen kunde jag stå"
Nu har Baghdad gått hem och har satt på mig mina tusenkronorshörlurar och lyssnar och dricker själv. Baghdad var här för vi skulle få en ursäkt att dricka whisky, inget fancy, Grants, men det är inte så noga. Den mest mytomspunna whiskyn är ju Jack Daniels, vilken ofta tvingas dela glas med kola, är ju inte så fancy heller, bara precis som kolan, bra varumärke. Nog om whisky, jag kan inte så mycket om det mer än att dricka.
"hallå ansikte i spegeln, det var länge sen"
Tillbaka till bandet som har tagit stor plats i mitt liv. (Det regnar ute) Min pappa är ett av deras största fans. Därav barnvagnslyssnandet... Nu när jag har flyttat brukar jag träffa på medlemmarna lite då och då. Tony söker man upp själv eftersom han har ett riktigt fint café vid Mariatorget, ibland ser man Karla och Werner gå och småprata. Vår skiva är ju inspelad av son till legendarisk pianist i bandet. Än har jag inte sett Plura själv, antar att jag kanske måste ta mig över till Kungsholmen... Har egentligen inte mycket till övers för Stockholm norr om Slussen, men ibland tvingas jag dit.
"den som tar en farlig väg kommer aldrig mer tillbaks"
För er som inte hörde det var jag stjärna för en dag, eller två egentligen i lokalpressen i Uppsala. Först recensionen av skivan sen en personlig intervju i "Hallå där!" i sportdelen, vilket är en pojkdröm att få medverka i. Nu är glansdagarna över, Barrett och de andra har tagit tillbaka showen. Men en dag... en kväll...
"...nånting måste gå sönder..."
TackPosted by Oracle 2009-10-05 17:28:59Vill bara be om ursäkt för vissa skriftspråkliga fel som förekom i föregående inlägg. Till mitt försvar ska sägas att inlägget skrevs med en ryggvinkel som var helt förkastlig ergonomiskt. Tiden var även den knapp, eftersom jag hade en föreläsning jag skulle på. Alla eventuella intäkter från inlägget kommer därför oavkortat att gå till SIDA som sen kan lägga det på bistånd, eller om ni så vill, mission.
Förlåt
InspirationPosted by Oracle 2009-10-05 14:30:41Läste precis glows tv-krönika och ´blev väldigt imponerad. I bilen som lämnade Göteborg lite tidigare, BAGbilen, lyssnade vi mycket på radio. Först lyssnade vi på sportradio och Baghdad påpekade att sportradiopratare har en förmåga att få allt att låta oerhört spännande. Detta gäller sportradiofolik i allmänhet och Paul Jyrra? Schyrra? Chyrra? i synnerhet. Sen kom vi in på att östgötska är en kul dialekt men att den är svår att ta på allvar. Vi lekte med tanken att en det skulle finnas en statsminister som pratade östgötska och skulle hålla någon form av kondoleanstal till nationen. Prova själva, det är kul!
Radiohöjdpunkten var annars sent på kvällen när p3's "sammhällsprogram", "Verkligheten", började. Maken till pretentiöst programnamn får man leta efter. De lyckades fylla 2 timmars programtid med ingenting. "Var går egentligen gränsen mellan mission och bistånd?" var frågan som upprepades 499 gånger under programmet men aldrig utreddes helt eftersóm det var unga journalister som gjort reportaget och de i allmänhet ínte gillar att göra research. De går hellre på releasepartyn och premiärer. Apropå det så är det förmodligen dags för Napoleons releaseparty snart! "Verkligheten" är inte bjuden...
InspirationPosted by T-Glow 2009-10-05 14:10:27På väg hem från Göteborg snackade vi TV i bilen. Vi pratade om alla olika lustigheter som har visats genom åren. Som vanligt gick vi egenom klassiker som "snacka om nyheter", "rena natta" och "Lingo". Det var dock när vi började resonera kring musikTVunderhållningen som koncept som jag insåg hur fantastiskt mycket jag missar när jag är ute och krökar istället för att va som folk och titta på TV. Dom två TV-program som jag främst tänker på är "så ska det låta" och "dobidoo".
Så ska det låta är ju inte askul, mest trevligt. Orsaken till att jag nämner programmet är för att Bronco påminde mig om en rolig grej när vi berörde ämnet, nämligen det faktum att en person i bandet faktiskt blev dumpad för att han hävdade att dom tävlande i så ska det låta inte tog tävligen på allvar. Den aktuella flickvännen, som var en så passionerad så ska det låta-tittare, var helt övertygad om att dom två pianisterna på allvar verkligen ville vinna kvällens tävling. Varje gång Peter Harrysson svettigt flinade och sa"ja men du har så fina strumbyxor så du får ett poäng till" skakade den aktuella flickvannen irriterat och utbrast"men va fan, det är ju inte rättvist, dom fick ju bara ett poäng och dom kunde ju alla!". När den aktuelle pojkvännen och till lika napoleonmedlemmen försiktigt försökte påpeka att den aktuella flickvännen var helt jävla CP som trodde nått så dumt, klarade inte den aktuella flickvännen av detta konfronterande utan tog istället med sig sin TV-tidning, sin fjärrkontroll och sin TV och begav sig hem. Något som ofrånkommligt betydde slutet för deras relation då deras, precis som alla andra unga svenska förälskada pars relationer, i botten grundade sig i ett gemensamt TV-tittande.
Rörande Dobidoo, som i princip är samma koncept som så ska det låta, bara att den svettige, fete göteborgaren som leder programmet inte har spelat John Silver i rederiet, utan istället varit "touch" i "tripple and touch", så ligger humorvärdet, för min del, mer i programmets utformning än i mina egna associationer. Jag har i ärlighetens namn inte kollat asmycket på Dobidoo, men jag har nog betat av åtminstone dom första 12 säsongerna. Det jag gillar av det lilla jag har sätt är tryggheten i programmet. Jag gillar att man vet vad man får. Jag gillar att varje avsnitt börjar med att studion tänds och alla dom tävlande, (det vill säga en kille från galenskaparna och Anna bok i ena laget, som möter en kille från grotescogänget tillsammans med den sura bleka lesbiska bruden i skin, sara löfgren tror jag hon heter, hon är som en nanneh gröndahl fast mindre trollaktig och mer landstingsanställdsanpassad, ) redan står upp för att spara tid. Sen börjar det. Touch i trippel and touch skrattar och säger nått om att "han också kan dansa i små tofflor fast han är fet och har så lite hår på "huvvet"". Sen ska Anna bok gissa på vilken låt som den aktuelle killen i galenskaparna tänker på. Galenskaparnakillen pekar på anna book, hon gissar"she is so lovelly"och ler sådär förföriskt som bara en kvinna som vet att hon är vacker fast ingen annan ser det ,kan göra, han skakar på "huvvet", Touch hoppar och tjoar, galenskaparnakillen pekar på hennes mage, anna bok svarar "lady in red" men frågande blick, Touch tjoar och börjar hjälpa det tävlande paret, han börjar med att säga "Morrissey", anna book svarar "my lovelife!",nej utbrister touch och den aktuelle killen i galenskaparna, båda pekar sen unisont på anna book och efter ytterligare en dålig gissning till så utbrister touch det rätta svaret"you are the one for me, fatty", detta precis innan tiden har gått ut. laget får tusen poäng, (den i den tidigare delen av texten aktuella flickvännen rasar antagligen på grund av detta,) sen är det dags för den blonda tjejen som sjöng tillsammans med en identisk kille i schlagerfinalen för några år sen, Jessica nått, inte almenäs, hon jobbar på tv4-travet, typ Jonsson, att sjunga. Hon sjunger yesterday av beatles på engelska, sammtidigt visas en bild på dom deltagande sittandes så man kan se ställningen, sen ska det andra laget gissa vad det var för låt. Sen en gång till, sen blommor. Studion släcks.
UppsalaPosted by T-Glow 2009-10-01 11:45:00Av nån anledning har denna blogg kommit att utvecklas till ett forum förinbördes beundran.Istället för att skriva om intressanta saker som spelning och viktiga matcher så har många av Napoleons bandmedlemmar istället valt att skriva om hur mycket dom tycker om nån annan i bandet. Jag till exempel tycker mest om Oraklet, han som spelar trumpet, vi har kännt varandra sen åttan nämligen. Idag hade jag dock tänkt ge lite uppmärksamhet åt en annan kille i bandet som inte alls är någon av mina personliga favoriter, nämligen Bronco.Om ni har missat det så är det nämligen så att bronco har blivit enstor fixstjärna i
lokalpressen. Sveriges största studenttidning Ergo hyllar vårt
album som ett mästerverk. Recensenten förstår att vi inte är på kul
utan extremt passionerade och välutbildade. Han har många
fina analyser och djupdykningar i plattans musikaliska oas,men min absoluta favoritbit av texten är när han
skriver att om han skulle träffa på Baghdad, hitman Joseph
eller Bronco på stan så skulle han inte tveka på att ge upp
allt, sluta läsa böcker och hänga på ner till Prag.
Exakt det var ju meningen med plattan. Att figurer som baghdad
och Bronco skulle få sin välförtjänta plats i historien. Om även dom
andra börjar vara mysiga mot mig efter repen, i markus miljands garage,
så kommer även dom kunna bli nämnda, eller åtminstone få vara
med och spela, på nästa platta. Man jobbar för sin framgång. Turen gynnar den väl förberedde. Så funkar det.
Detta är dock inte allt. Bronco var med i UNT idag. I Sportbilagan. Extremt förvånande.Anledningen till att just Bronco dessutom dyker upp i Unt som
sportexpert får mig närmast att tänka på sånna där allvetare
som till exempel läkare brukar vara. Ni vet såna som man frågar
om allt, även sånt dom inte vet nått om. Hur ska vi ta oss us
den ekonomiska krisen, doktor Lindensjö?
glow
BohemiansPosted by T-Glow 2009-09-23 12:21:15Så var det äntligen dags. Vårt debutalbum är släppt i Sverige. Känns extremt skönt om inte annat. Ni kan köpa skivan i skivaffärer, om det finns några kvar. Ni kan ju också lyssna på Spotify snart. Eller köpa den på itunes. Välj själva. Laddar ni ner den begår ni ett brott och till skillnad mot min käre vän David "Pagge" Pagmar så skriver jag faktiskt musik först och främst för att tjäna pengar. Därför skulle ni göra mig mycket besviken om ni ignorerade mitt råd om att köpa den och inte sno den digitalt som Moderna, Bronco, Tom och alla andra, utom Baghdad, brukar göra.
Ska bli kul att se vad vi får för recensioner. Antagligen medelmåttiga. Vi fick vår första recension i Sveriges största musiktidning Groove i helgen. Det blev en 4 av 5. Det gjorde oss mycket glada.
Vi kommer att spela i Göteborg nästa helg, på Sticky fingers, det ska bli kul. Sen ska vi ha nån form av releasefest i Stockholm också snart. Sen hållet det på att trilla in lite gig här och var. Håll ut.
Glow
